Fy och ve va det kan ställa till det i huvudet när man funderar för mycket. Har de senaste dagarna funderat kring dessa ständiga organisationsförändringar. Överallt i samhället, arbetsplatser och till och med hemma sker det organsiationsförändringar just nu. Missförstå mig inte jag gillar när det händer saker och förändringar är nästan mitt mellanamn men när det sker på alla plan samtidgt kan till och med jag får nog. Hur menar jag nu? Jo på jobbet skall plötsligt mina arbetsuppgifter/tjänster placerat under en annan funktion, OK säger jag men känner innserst inne att hur tänkte ni nu. Isamhället håller allt jag sett som självklart att det sakll vara en kommunal eller statlig verksamhet säljas ut, privatiseras, läggas ut på entrepenad och lägsat budet vinner (vem vinner vad?), men jag säger OK. Privat skall vi organisera oss för strid både mot föräldrar i vår minstings nya förskoleklass. Vår minsting som närmas sig sin sexårsdag har de senaste 2 åren bestämt sig för att det är rätt festligt att ge var och en av hans kompisar sitt dagliga "tjuvnyp" och sedan ursäkta sig med att "det var inte jag", "det var inte meningen" och "trodde inte någon skulle märka eller se det". Jag säger OK även till denna organisationsförändring. Men när alla kommer under samma dag, vecka eller månad tycker jag f**n att man har rätt att säga NEJ.

Ja jag vet att man inte skall summera dagen innan den är slut men för mig är den slut. Efter att ha hjälpt en granne att flytta stod min fru och "mellan son" på 21(som fortfarande bor hemma) i dörren och ville ha hjälp att bestämma om han skulle köpa en begagnad soffa på blocket!!? eller en ny "som åndå bara kostar 1000 spänn mer". Vaaa! skall jag bestämma det? Ni är vuxna så va sjutton gör det ni tycker. Det visade sig att det gällde inte var soffan skulle köpas utan egentligen vill du hämta en soffa i en affär eller hos en stackare som inte vill ha kvar sin soffa? Det blev en ny soffa med allt vad det innebär....