Ja då har det gått fem år sedan min älskade lilla sladdis-kille bestämde sig att komma ut till oss i familjen. Fem år kan vara en evighter i vissa lägen men för mig har tiden varit som en lite lång blinkning. Inget är sig lik och ändå är allt sig likt. I dag firar vi en speciell kille och jag är såååå glad.

Varför, ja varför är helgen så laddad med känslor? Ja ännu en vecka närmar sig sitt slut och jag tar mig friheten att reflektera lite över vad envecka är. En arbetskompis sa till mig i måndags då jag frågade, "-hur e läget" han svarade "jo då, men ärligt talat finns det något sämre än måndagar i November?" "Hmm ...." Svarade jag. Å kanske är det så att vi ser veckor på olika vis beroende på när året dem inträffar. Helgen är extra viktig på hösten och vintern för att sedan tona bort under vår och sommar. Ja kanske är det så? Jag funderade vidare vilket sällan brukar bli bra, veckan börjar när helgen slutar.ett tag bestämde jag mig för att veckan började på söndagar vilket hela familjen störde sig på, så det lade jag ner illa fort. Jag känner att det kanske var så allt skulle vara, helgen var familjens julafton.

Ja då summerar man ännu en helg i mitt 44-åriga liv. Denna helg kommer säkert inte att gå till historuien som den "fräck", "grymma", "maxade" och dunderhårda helgen MEN detvar faktiskt en bra och skön helg som innehöll både umgänge med mina 2 yngsta söner (21 och 5år) men på helt olika plan. Jag min älskade hutru och vår 21-åriga son åkte till Göteborg och Trädgårn för att se vad som blivit lite av ett husband hos oss, Gotthard. Jasså du har aldrig hört talas om detta fantastiska band från Schweiz? mest synd om dig faktisk.....

Vi ahde en fantastisk kväll med mat och dryck(jag var nykter). Va det kan göra med en kväll att "lära känna" i nya roller. jag tror att det var försat gången på länge som min hustru och största son umgicks på ett sådant sätt. Jag bara "mös" i bakgrunden. ÅÅÅÅÅÅ va jag älsar barn och allt va det förmed sig.

Fy och ve va det kan ställa till det i huvudet när man funderar för mycket. Har de senaste dagarna funderat kring dessa ständiga organisationsförändringar. Överallt i samhället, arbetsplatser och till och med hemma sker det organsiationsförändringar just nu. Missförstå mig inte jag gillar när det händer saker och förändringar är nästan mitt mellanamn men när det sker på alla plan samtidgt kan till och med jag får nog. Hur menar jag nu? Jo på jobbet skall plötsligt mina arbetsuppgifter/tjänster placerat under en annan funktion, OK säger jag men känner innserst inne att hur tänkte ni nu. Isamhället håller allt jag sett som självklart att det sakll vara en kommunal eller statlig verksamhet säljas ut, privatiseras, läggas ut på entrepenad och lägsat budet vinner (vem vinner vad?), men jag säger OK. Privat skall vi organisera oss för strid både mot föräldrar i vår minstings nya förskoleklass. Vår minsting som närmas sig sin sexårsdag har de senaste 2 åren bestämt sig för att det är rätt festligt att ge var och en av hans kompisar sitt dagliga "tjuvnyp" och sedan ursäkta sig med att "det var inte jag", "det var inte meningen" och "trodde inte någon skulle märka eller se det". Jag säger OK även till denna organisationsförändring. Men när alla kommer under samma dag, vecka eller månad tycker jag f**n att man har rätt att säga NEJ.

Ja jag vet att man inte skall summera dagen innan den är slut men för mig är den slut. Efter att ha hjälpt en granne att flytta stod min fru och "mellan son" på 21(som fortfarande bor hemma) i dörren och ville ha hjälp att bestämma om han skulle köpa en begagnad soffa på blocket!!? eller en ny "som åndå bara kostar 1000 spänn mer". Vaaa! skall jag bestämma det? Ni är vuxna så va sjutton gör det ni tycker. Det visade sig att det gällde inte var soffan skulle köpas utan egentligen vill du hämta en soffa i en affär eller hos en stackare som inte vill ha kvar sin soffa? Det blev en ny soffa med allt vad det innebär....